2009-09-11 12:14 #0 av: MattiasNowak

Kawasaki H-1 var en motorcykel som tillverkades från 1968 till 1980. Den kallades ofta Kawasaki Trepip (eller Triple på engelska) på grund av att den hade en trecylindrig tvåtaktsmotor med mellan 250cc och 750cc som då hade tre avgassystem.

bild1.jpg
Foto: Flickr 2009-09-11

Historia

Den första H-1an var H-1 Mach III 500 om introducerades i slutet av 1968. Den var unik på det sättet att den hade CDI-tändning men använde en fördelare liknande den man använde i bilar.

H-1an erbjöd mycket kraft till den låga vikten men den tidens mått mätt men var svår att hantera och trumbromsarna fram och bak var underdimensionerade. Detta var inte bra eftersom det var den snabbaste motorcykeln för gata för tillfället.

1972 kom 750 Mach IV som var en uppskalad version av H-1 500. Den var uppgraderad med mer kraft och hade fått nya bättre skivbromsar fram. Den blev gatans kung utan problem med den kraft som leverades
.
På grund av sin dåliga och vobbliga väghållning så fick den smeknamnet "Widowmaker". Den fick även namnet "Kamikaze Kawasaki".

Eftersom det var lätt och relativt billigt att modifiera H-1an för att få ut mer kraft så blev den väldigt populär inom dragrace. Man behövde bara fila bränsle- och avgaskanalerna, plana toppen och montera dit ett par andra avgassystem med riktiga expansionskammare.

1974 introducerades släpptes S-3 med en motor på 400cc, den var en uppgradering på den tidigare S-2 som hade haft en 350cc motor. Man minskade ner produktionen av högpresterande motorcyklar och 1975 slutade man tillverka Kawasaki H-2 och den nya serien KH kom ut på marknaden istället.

bild2.jpg
Foto: Flickr 2009-09-11

KH var en serie med mindre motorer på 250cc och 400cc, dessa fortsatte tillverkas fram till 1980 i europa. Ett par år tidigare, närmare bestämt 1976, hade man redan lagt ner all tillverkning i USA.

S-1 blev under en period en väldigt populär motorcykel i England eftersom den var liten, billig och tillåten för nybörjare. Hela S-serien hade tändning med brytare vilken var mer pålitlig än den tidigare CDI-tändningen och dessutom billigare att laga.

Eftersom motorerna var luftkylda och vevaxeln var pressad ihop så var det möjligt att kapa motorn och montera dit en sektion till och svetsa ihop det igen för att få en extra cylinder. Man var tvungen att bygga om elsystem och förgasare för att få det att funka.

Det ska finnas några få H-2or som blivit modifierade på detta sätt, dom får då fyra cylindrar och 1000cc. Den modell som var vanligast att modifiera på detta sätt ska vara S serien som byggts om med både fem och sju cylindrar.

bild3.jpg
Foto: Flickr 2009-09-11

Modeller och årtal

1969 H-1 500cc - Vit med blå stripes.
1970 H-1 500cc - Röd med vita stripes på tanken.
1971 H-1A 500cc - Blå med anodiserade stripes på tanken. Nytt emblem.
1972 S-1 250cc - Vit med gröna stripes.
S-2 350cc - Vit eller Röd.
H-1B 500cc - Orange
H-2 750cc - Blå eller Guld
1973 S-1A 250cc - Guld eller Orange
1974 S-1B 250cc - Grön
S-3 400cc - Blå eller Röd
H-1E 500cc - Grön eller Röd
H-2B 750cc - Brun / Grön
1975 S-1C 250cc - Blå
S-3A 400cc - Grön eller Röd
H-1F 500cc - Brun eller Blå
H-2C 750cc - Röd / Lila
1976 KH-250 250cc
KH-400 400cc
KH-500 500cc

 

Källa: Wikipedia 2009-09-11